Fantastiska lilla tjej
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har hänt så himla mycket sen jag skrev sist ( fy mig! ) Jag har alltid vetat att Lowa har något speciellt. Inte bara för att hon är min, utan jag bara visste, från första gång jag fick se henne. Hon har alltid varit otroligt visuell. Världens snällaste och gladaste bebis. Hon älskar alla och är helt underbar. Hon är den smartaste människan jag vet! Visar jag henne någonting en gång, så kan hon det sen. Ja, hon är helt otrolig!
Jag visste att hennes resultat med CI skulle bli bra, men jag visste inte att det skulle bli ett av de bästa resultaten som ett dövt barn visat. Hon visade ju redan att hon hörde vid inkopplingen. Hon förbluffade audionomerna vid hörseltesteten. Hon pekade på lampan när vi frågade efter den när hon bara hade hört i 3 veckor. Hon vet vad kisse är och sa sina första ord efter att ha hört i drygt 6 veckor. Den 9 november sa hon nämligen mamma och pappa! Förstår ni lyckan? Vid ett tillfälle visste vi inte om hon någonsin skulle kunna prata, eller höra. Nu hör hon, och pratar! Munnen går i ett, hela tiden! Min fina fina tjej ♥
